Drunknar i dubstep och kåthet (Fallet ovanför är däremot inte relaterat till dubstep). 
Damn jag hoppas att ingen vuxen i min vardag läser min blogg.

Jag funderar på en massa saker just nu. Tänkte låta lite gay nu. Men alla tider är kapitel. Tex när jag levde loppan med alkoholen och hårsprayen till hands, det var ett kapitel. Men nu, this is the place to be liksom. Precis nu. Eller precis snart. Jag börjar göra saker. Visst sitter jag som en 50 årig lunarstormgubbe vid datorn. Men jag kan lämna datorn åt sidan för att tjae... åka till bibblan och låna en bok. Inte för att jag offrar tiden till att läsa boken, men jag är på väg. En bra bit i alla fall. Databeroende minskat alltså.

Btw. Jag satt och kollade igenom lite bloggar som kommenterat min blogg nån gång ibland. Jag kollar, läser. Alla skriver så olika. New addiction : småbloggar, helst skrivna av pyttesmå flickor. Vill krama dom. Strävar alltid efter något. Oftast en stor blogg inom puderdränkta fashionistor aka bloggvärlden. Jag får det att låta som något fel. Nej, menar att det är fint med mål. Därför jag ler när jag bläddrar i arkivet. Fast jag har många tankar runt hur stort allvaret är i det målet.

Jag vill kunna klampa omkring i boots och lortiga fula knäskålar, utan byxor ofc. Igår trodde jag det var vår. Obviously wrong. Har kommit på världens snyggaste klädkombination. Sick man, sick. Vänta tills solen trillat fram igen. Då visar jag. Det har med bilden att göra, lite, en aning. Har shoppat lite för mycket kläder de senaste 2 månaderna. Har ingen aning om hur jag haft råd. Har säkert minst 700kr kvar. Som sagt... sick man, sick.

För övrigt så har jag vart i Uppsala i helgen. Nicenice. Bussresor & tågresor ger en tid att tänka & även knäppa kort på sina naglar as you can see. Jag träffade min familj. Dom jag inte träffat på år. Dom jag inte träffat sen jag var en liten flicka. Då jag hette Sofie & inte Deb. Helt underbara är dom. Jag var beredd på att vara självständig hela livet. Jag trodde inte jag hade något att kalla familj. Jag trodde jag skulle bo själv & inte veta någonting om mitt ursprung. Bli en arbetsnarkoman som failar & tycka att det viktigaste i livet är en själv. Sen träffade jag dom. Överlycklig är jag.